På andra sidan muren
NPR: Best Science Fiction and Fantasy Books Mythopoeic Award stj Xntrnstoft Originaltitel: Stardust är en roman skriven av den brittiske författaren och serieskaparen Neil Gaiman. Handling [redigera redigera Wikitext] berättelsen börjar i byn Wall, som ligger någonstans på den engelska landsbygden, öster om den höga stenmuren som staden heter. Stenmuren är gränsen mellan Storbritannien och Alvalandet, som endast är tillgänglig genom magi eller genom ett hål i väggen.
Vid öppningen av väggen finns det permanenta vakter från väggen som ser till att fel personer inte kommer in i det magiska landet på andra sidan väggen. Endast en gång vart nionde år, runt mitten av sommaren, får det passera genom väggen, på andra sidan muren en stor marknad hålls på ängen på andra sidan. En ung man som heter Dunstan Thorne bor i väggen, och i år bestämmer han sig för att gå till den spännande marknaden i Alwaland.
Där köper han ett glas i ett kyssglas från en älgflicka som förför honom, och den kommande natten när de älskar varandra. Hans tankar är bara fyllda med ålkvinnan, men han ger fortfarande snöfall till sin förlovade, Daisy, och de gifter sig om en månad. Utbytet av mark ägde rum fortlöpande-dvs. det fanns flera gränsövergångar, med noggranna regler för vilken trafik som fick passera.
De kontrollerades av Östtyskland. Enligt västmakterna och i bordsgran fot med avtalet under Jalta-konferensen i februari kommer gränsen mellan de fyra delarna av Berlin inte att existera. Östtyskland och Sovjetunionen ansåg att västvärlden hade övergett detta avtal med grundandet av Förbundsrepubliken i maj och att avtalstexten endast gällde Västberlin.
Berlinmuren under sin existens [redigera Wikitext] Berlinmuren Berlinmuren blev absolut den starkaste symbolen för uppdelningen av Tyskland och Europa i två delar, med olika politiska och ekonomiska system, under det kalla kriget: På andra sidan muren sovjetiska delen, kontrollerad av en del med kommunistiska regimer och en del av USA med liberala demokratier med kapitalism eller en blandekonomi.
Bara på grund av detta fick Berlinmuren och det gemensamma Berlin mycket uppmärksamhet i media och politiker.
En av de berömda incidenterna var ett exempel på Berlinkonfrontationen av berömda tal där "väggen"-" Ich bin ein Berliner "av John Kennedy den 26 juni och Herr Gorbatsjov, Bar ner denna mur" av Ronald Reagan den 12 juni i östtyska medier kallades väggen för den "antifascistiska defensiva väggen" der antifaschistische Schutzwall. Termen "fascister" användes i östtyska medier om både nazisterna och Västtyskland, som påstås fortfarande vara i händerna på nazistiska rörelser och stora affärsmän, ordet Nazism eller nationalsocialism ansågs olämpligt och användes aldrig av kommunistiska regimer.
Många Västberlinare led av att vara omgivna av en mur i alla riktningar, och så många människor flyttade från Västberlin till andra delar av Västtyskland. Detta innebar att det fanns en betydande brist på arbetskraft, som fylldes av arbetskraftsinvandring främst från Turkiet. Detta innebar att det idag finns en mycket stor turkisk muren i Berlin, främst i Kreuzbergområdet. Den västtyska regeringen har försökt göra det lättare för människor att bo i Västberlin.
Staden subventionerades av de västra staterna. Ungdomar undvek militärtjänst. Västberlins lagar om att öppna barer och restauranger var mer generösa än i någon annan tysk stad. Detta ledde bland annat till plack på hundtänder som inte ville utföra militärtjänst, och att staden fick ett rykte för sig själv som dekadent och underhållande.
Turister från Västtyskland och andra västländer fick besöka Östtyskland. Det fanns dock begränsningar för vart de fick gå. Östtyskarna fick vanligtvis inte passera gränsen om de inte reste på officiella uppdrag som idrottare och lastbilschaufförer. Pensionärerna fick åka på en turistresa andra sidan Västtyskland. Flyktförsök [redigera Wikitext] mellan och 2,7 miljoner människor flyttade över på andra sidan muren från xnxst till Västberlin.
Vid den tiden fungerade muren effektivt som en flyktingbarriär-endast cirka 5 personer lyckades fly västerut efter, och av dem fanns gränsvakter. Flyktförsök slutade dock aldrig, utan fortsatte att inträffa under hela murens existens.