Landskapsarkitektens praktik

Omvandlingen, som kan minimeras, är att säkerställa att landskapsarkitekten inte censurerar de viktigaste personliga motiven för projekten, utan istället lyfter fram dem som något viktigt i diskussionen om den framtida lösningen. Det kräver begrepp och verktyg för kommunikation och debatt. En av tankarna med min avhandling är att han ska kunna bidra till konceptuell utveckling och utveckling av verktyg för tydligare argument och kommunikation kring arkitektoniska estetiska frågor inom en landskapsarkitekts praktik.

Under mina första tio år som konsultlandskapsarkitekt ingick estetiska frågor som en självklar del i mina projekt. Men det var bara i samband med arbetet med väglandskap som allt detta blev ett problem. Här kände jag att varken jag eller mina kollegor hade verktygen att lägga till för att lösa våra problem. Speciellt för mötet i staden med huvudvägen fanns det inte tillräckligt med förebilder.

Därför tvekade jag inte heller att söka en tjänst som doktorand i resrummets estetik och miljön vid SLU i Alnairp när den dök upp under det allra sista året av talet. Doktorandtjänsten verkade som en spännande uppgift och kommer att ge mig möjlighet att tänka, tänka, skriva och arbeta med svåra frågor om stora, moderna, smutsiga landskap i ständig utveckling.

Jag skulle också få möjlighet att fundera vidare på vad Vägverket och kommunerna stod för när de i projekt efter projekt betonade ordningen på en vackrare väg, utan att definiera vad ordningen var och vad ordningen egentligen stod för. Begreppet skönhet blev problematiskt när jag gick med i vägplaneringsjobbet. Från det faktum att jag hade testat mig själv som en formsäker och kapabel landskapsarkitekt, med en repertoar att hälla in för varför startar inte stationär dator göra varje projekt till något bra, kände jag mig otillräcklig för vägproblemet.

Det gjorde mig nyfiken på samma gång, och jag tog mig an denna utmaning, som gav ett attraktivt motstånd. Jag letade efter svar i min praktik, men jag kände ständigt att jag saknade eller sköt bredvid det väsentliga när jag, med ordförråd och ritningar, inkluderade mig själv i en praktikplats utformad för dessa tekniska områden. Som ett resultat kunde jag inte hitta svaren i praktiken på det sätt jag letade efter dem.; Ställ dig själv i humör genom att läsa, samla fakta och skisser.

Jag misstänkte att jag vad vill man göra i framtiden en betydande del när det gäller vägproblemet. Jag tittade på förebilderna och hittade några. Före Erik Hubendik, men också den sena Benny Birgersson arbetade under dessa år som figurer i förgrunden för hur väggdesignen skulle gå till i Sverige 2.

Men även om jag sympatiserade med dem, formulerade de inte det väsentliga utrymmet mellan 2 hubendiks under en viktig utveckling. År av stora delar från Sveriges moderna vägnät. Han arbetade bland annat på kungliga rådet för vägbyggen och vattenförsörjning, nu Vägverket, där han var chef för avdelningen för drift och underhåll, blev så småningom ansvarig för utbildningsverksamheten inom arbetet och dess tidning Han gav ut boken trafikdesign, som på många sätt var och fortfarande är det arbete som de flesta inom vägplanering och planering förhåller sig till.

Skolplattformen frånvaroanmälan förskola Birgersson, som under många år arbetat som ingenjör och projektledare på Vägverkets konsul i Halmstad, är den som, tack vare en stark form av säkerhet och kunskap om problemen med stora vägar, har utvecklat estetik inom detta område de senaste åren.

Han hade tidigare tilldelats utmärkelsen vackra vägar för E6 genom Halland när han fick det nyskapade och först då tilldelades Vägverkets pris för läckert vägbygge för exemplariska insatser i Eric Hubendyks anda. Sedan kom han ut med en bok om trafikdesign. De fokuserade inte heller på den svåra övergången mellan väg och gata och gränsområdet, som ständigt förändras och där landsbygden förvandlas till Hubendik-staden.; Birgersson och Danielsson det var här som de estetiska problemen i landskapsarkitektoniska konstprocesser verkligen tog fart, när jag båda kollade de estetiska problemen kring ingången till staden.

Genom filtret från utställningsprojektet på moderna Landskapsutställningen på Arkitekturmuseet utvecklade jag dessutom de tankar som jag startade under en vackrare väg, liksom under det tidigare nämnda pilotprojektet finansierat av Arkus, vid Wingren B: S stadsinfart. Men nu har det hänt i en fysisk rumslig modell eller installation i ett museum. Utställningsstrukturen var annorlunda och gav utrymme för friare, mer konstnärliga frågeställningar och argumentation.

Precis som jag hade behandlat frågan om upplevelsen av att Balera jordbrukslandskapet ensilage som en öppen diskussion i form av Essan några år tidigare, har jag nu beslutat att undersöka och diskutera problemet i form av en installation på en utställning.Båda är ovanliga metoder för en arkitekt, som oftare lockar en kunds beställningserbjudande. I båda projekten ingick skrivandet och utställningen att utforska olika tankar om hur man bygger, beskådar eller uppskattar landskapet runt vägen.

I dessa projekt har jag behandlat sådana problem; Är det möjligt att överväga en modern bondes handling? Kan Konst bli en del av vardagen och därför inte elitistisk? Hur snabbt kan något nytt i landskapet accepteras som vackert? Kan en olämplig väg bli en möjlighet för en hållbar stad? Har det en fuktig, onödig, mörk och okontrollerad plats i en modern stad?

Det var en småskalig studie vars huvudsyfte var att synliggöra mina tankar om landskapet och dess innehåll och därmed kommunicera. Det här är utforskande synliga tankar som har tagit en ökande plats i mitt sinne, men som min konsultverksamhet har gett väldigt lite utrymme för utveckling. Till slut fick jag ändå möjlighet att vidareutveckla mina tankar, i min doktorandtjänst vid SLU i Alnairp med tonvikt på resrummets estetik och miljö.

Som om jag blev förvirrad när jag började arbeta med designfrågor i en vägmiljö, har jag också blivit i en forskningsmiljö nu. De svårigheter jag mötte innebar att jag under en tid lyckades avhandlingen åt sidan till förmån för andra uppgifter som undervisning och konsultverksamhet. Under denna tid var det omöjligt att uppnå kunskap om de problem som jag hade till följd av min avhandling, men kunde ännu inte formulera i en enkel text.

Men så småningom fanns det en möjlighet att kommunicera mina tankar. Tack vare antologin, forskningsarkitekturen och uppsatsen om det pågående vägarbetet lyckades jag också visa mitt resonemang och göra mitt eget sökarbete synligt och transparent för Gromark och Nilsson; Wingren denna avhandling är i hög grad en fortsättning och utveckling av detta arbete.

Det övergripande syftet med avhandlingen var att utforska, förstå och reflektera över vad kunskapsutvecklingen i landskapsarkitekturens konstnärliga praktik består av och hur den fungerar. De viktiga målen med arbetet var att studera landskapsarkitektens konstnärliga praktik, hans förhållanden, hans innehåll, hans uttryck och hans processer. Det var också viktigt att hitta och utveckla begrepp och verktyg för kommunikation och argument om denna praxis, liksom kommunikation och argument i denna praxis om estetiska landskapsfrågor, som tillsammans med teknisk kunskap är en så viktig del av landskapsarkitektens kompetensområde.

Att arbeta med tillvägagångssättet och metoden är en självbiografisk studie, vars empirism presenteras på två sätt. Å ena sidan görs detta som en berättelse om landskapsarkitekten C i form av en dialog i singularen från första och tredje person, samt som en tabell över den kumulativa kunskapsutvecklingen. Historien blev en förutsättning för att underteckna bordet, även om arbetet med dem fortsatte parallellt.

Berättelsen om C är en självbiografisk studie av min egen yrkesverksamhet under huvudperioden på femton år. Valet av självbiografi som forskningsmetod bygger på hoppet om att uppnå allmän kunskap genom personlig användning av självbiografi som verktyg. Jag tror att detta har blivit 18 av de 19 Fallen. Historien om C och Tabell för den kombinerade utvecklingen av kunskap, inspirationskällor och begrepp har varit de viktigaste verktygen för att uppnå denna delade kunskap.

Senare diskuteras därför dessa två fenomen i dessa två fenomen. Förutom den kunskap som jag uppfattar som mer allmän, innebar det självbiografiska tillvägagångssättet att jag som produkt förvärvade en ökad förståelse för självförståelse av min egen skapelse. Även om detta inte var huvudsyftet med arbetet eller valet av metod, tycker jag att det är intressant, så avhandlingen påverkas också.

I denna användning av ett personligt tillvägagångssätt finns det en professionell allmän äkthet som endast blir tillgänglig genom att observera det personliga och dess konstnärliga uttryck. Uppenbarligen genom intervjuer med andra landskapsarkitekter, samt att studera deras dokument och processer, för att främja kunskapsutvecklingen i den konstnärliga praktiken av landskapsarkitektur. Men i mitt fall erbjöd min bakgrund och mitt arbete inom det praktiska området ytterligare möjligheter att uppnå djup och omedelbar kunskap om denna praxis genom personlig kommunikation.

För mig skulle det naturligtvis baseras på att använda denna möjlighet som en förutsättning för landskapsarkitektens praktik avhandling, och jag är övertygad om att jag också har uppnått ytterligare framsteg i de frågor som jag fokuserar på än jag skulle ha gjort om jag hade studerat någon annans verksamhet. Min självbiografiska avhandling handlar om att förändra analysmetoderna och tänka på empiriska material.It kan beskrivas som en kvalitativ självbiografisk studie med tolkning som ett viktigt verktyg.

Skissen och det retrospektiva arbetssättet har också lånats från det konstnärliga fältet och inte minst från hans egen landskapsarkitektur. Detta innebar att forskning utvecklades som ett resultat av en intuitiv sökning i praktiken, snarare än teoretiskt resonemang som tillämpades på denna praxis. Således bygger konceptuell utveckling mer på en forskningsprocess, där föreningar och specifika erfarenheter av konstnärligt skapande är viktiga element, än på den typ av forskning baserad på konceptuella teorier som tillämpas på problemet från utsidan.

Det kan sägas att forskning är en delmängd av termen forskning och används i denna avhandling för forskning från de praktiska områdena landskapsarkitekt. Detta koncept kan likställas med designstudierna av Nieuwenhuis och Van Ouwerk; Nieuwenhuis och van ouwerk a; Nieuwenhuis och van Ouwerk B. Det sista steget i det vetenskapliga arbetet ägde rum parallellt med utforskningen i mitten av dokumentets landskapsarkitektoniska kontur i samband med det specifika Vattenparken-projektet i Hyllie i Malm.

Dessa två processer fick påverka varandra, och ibland var det svårt att se var den ena börjar landskapsarkitektens praktik den andra slutar. Detta är något som inte förutsågs från början, men jag hände för att det passar bra med min åsikt om hur forskningsarbete inom landskapsarkitektur kan gå. Gränsen mellan akademin och omvärlden kan ses som en gräns av praktiska skäl, för att skapa en spännande ordning i kaoset som omger oss.

Vi håller oss alla i samma praxis, även om vi gör det på olika sätt, oavsett om vi arbetar som landskapsarkitekter i ett konsultföretag eller på ett universitet. Dagbok. Metoden för landskapsarkitektens praktik uppnå C: s privata historia börjar med några korta glimtar av tidig landskapserfarenhet i C innan hon själv började sin karriär som arkitekt. Motivet för dessa influenser är inte främst att förklara CS karriärval.

Motivet är främst att lyfta fram en personlig ton, och med detta påminner dig om att både i själva designprocessen och för den metod som används i denna studie finns det personliga och intuitiva nödvändiga ingredienser. Men det handlar också om att påminna oss om att vi arkitekter inte bara skapar den plats minskat resande corona människor besöker eller bor på.

I det här fallet, C-folket själva, deras rörelser och deras erfarenheter, som gör platsen, som bland annat Certeau betonar i sitt arbete när han skriver Somme, Lepce est on le Lieu Pratiqu XX. Ainsi La Rue G Xnumom Xnumxtrifiquement D Xnumxfinie Par Un Urbanism Est Transformese Enspace Par Des Marcheurs. De m XNXX, la Lecture est Les Parpice Par la Perpice You lie C går när hon utforskar möjligheterna att delvis skapa det hon upplever som meningsfull landskapsarkitektur landskapsarkitektens praktik delvis förmedla den till omvärlden.

Det spridande, snabbt föränderliga landskapet längs vägarna på ytterkanten av staden fick en speciell plats i inledningspositionen, eftersom det var i arbetet med dessa landskap att de viktigaste problemen, som är utgångspunkten för avhandlingsarbetet, togs upp. Men i det senare kan andra projekt utvecklas och äga rum, särskilt detta Vattenparken-projekt.

Berättelsen består av C: s kursiva dagböcker, samt en efterföljande reflektion av sig själv som forskare och författare till denna avhandling. Det faktum att dessa två personer visar sig vara identiska är irrelevant, men en förutsättning för att återspegla denna typ. Detta innebär också att när C går in i slutfasen av sin avhandling under, parallellt med behandlingen av förslagsprogrammet för vattenparker, blir beskrivningarna mycket täta, där I och C är kontinuerliga, tillsammans med reflektioner över arbetet med avhandlingen.

Lusten att presentera en personlig genom en dagbok, men samtidigt sökandet efter en gemensam, fick mig att tänka på hur jag skulle namnge en berömd landskapsarkitekt. Valet har äntligen fallit på något som ligger mellan personligt och anonymiserat. Liksom Franz Kafka i processen bestämde jag mig för att ringa huvudpersonen med bokstaven Kafka, det här brevet kan göra för en initial eller bara en artikel.

Således utesluter jag en person, medan jag efterliknar.Jag hoppas att det med detta kommer att ge en förståelse för att personen och hennes specifika egenskaper och erfarenhet var viktiga för studien, men att hennes erfarenhet och slutsatserna jag drog från att studera dem är mer universella och att hon kan vara med en annan forskare kan vara utbytbar som ett forskningsobjekt.

Med C-termen följer andra lösningar hur andra människor i berättelsen ska kallas. Här bestämde jag mig för att beskriva även de andra deltagarna med vilka C interagerar i aktion, med initialer eller bokstäver. Å andra sidan nämns teoretikern eller arkitekterna som inte är en del av den faktiska åtgärden utan snarare fungerar som inspirationskällor med sina fullständiga namn.

I vissa slumpmässiga fall interagerar person C med 21 22, skrivs med namn. I det här fallet är anledningen att jag ville betona de konstnärliga ansträngningarna i hans deltagande i projektet. I slutet av varje reflekterande stycke följer grå text anteckningar om de begrepp och speciella kunskaper som är det viktigaste resultatet av varje projekt.

Dessa anteckningar bygger på integrerad och integrerad kunskap i projekt som utvecklats genom föreningar och skisser när man försöker arbeta. Sedan dess har begreppen överförts till en tabell för den kumulativa kunskapsutvecklingen, som jag beskriver nedan och som finns tillgänglig och diskuteras i det sista kapitlet. Arbetsmetoden bygger på en intuitiv, från vilken argument om fenomen och begrepp utvecklas och slutsatser dras.

Det kan ses som mer konstnärligt eller experimentellt jämfört med vetenskapligt arbete som bygger på teoretiskt resonemang och förskapade begrepp. I mitt arbete var takten i ideutvecklingen hög och vanligtvis accelererande. Det innebär att många tankar uppstår på bordet, vilket också gäller listor över begrepp och listor över kumulativ kunskap som utvecklats under arbetet.

I mitt arbete använde jag ordet "koncept i många avseenden" som en beskrivning av något som fångar mig genom projekt. Jag kallar också ord som rött, stort, etc. begrepp eftersom de speglar något viktigt i projektet och belyser eller förklarar det. Det var viktigt för mig att låta de berättelser och begrepp som mina tankar illustreras med stå relativt orörda och obearbetade.

Eventuella inkonsekvenser och ofullständiga återspeglar mitt sätt att arbeta. Därför tog jag inte bort materialet, eftersom materialet är en empirism som jag ville synliggöra för läsaren. Det borde vara tillgängligt. Istället kan läsaren snabbt bläddra mellan dessa sidor och hoppa över stora bitar om han eller hon gör det. Det var i en annan text som arbetet med bromsanalys presenterades och presenterades.

Således spelar olika delar mot varandra och erbjuder var finns begonia avläsningar. C: s historia åtföljs av en kronologi av bilder i stämpelformat. Dessa bilder fungerar i berättelsen som illustrationer, inte informativa bilder med meningsfullt bärbart innehåll.

Det omvända förhållandet, där figurativa element ofta ritningen är bärare av meningar, och där texten kompletteras, är mycket vanligare i arkitektens praktik. I berättelsen om C, gjorde ett medvetet val att låta texten ta över och mestadels ensam berätta om landskapsarkitekturens konstnärliga praktik för att ge möjlighet till andra upplevelser och reflektioner än 22 23, Den bildligt beskrivna praktiken.

k. Detta är ett sätt att kasta framtidsutsikter i jakten på ny och utvecklad kunskap. Diagrammet utformades som ett tillägg till ovannämnda uppsats varning för vägarbete, fortsätter i denna kronologiska graf, rapporterade jag om förhållandet mellan projekten och den avsedda graden av forskning. Diagrammet fungerade som ett forskningsverktyg parallellt lekmatta pussel barn planer, illustrationer och text för att förbättra självförståelsen i forskningsprocessen.

Detta diagram visas i början av C-berättelsen, men beskriver således bara den del som kallas samtalet. En liknande karta har sedan dess utvecklats i de avslutande argumenten i avhandlingens sista kapitel. Betydelsen av beskrivningen av denna typ av arbetsflöde kan övervägas på flera sätt. En av dem är att det är ett bidrag till en mycket aktiv diskussion, som för närvarande pågår, om hur konstnärlig arkitektur kan studeras vid akademin.

Samtidigt som avhandlingen planeras för Mars press håller Vetenskapsrådet en konstforskningskonferens i Saltsjöbaden. Denna text beskriver verk som har en högre grad av konstnärskap eller forskning än andra projekt inom CS yrkesverksamhet, samt hur projekt ser varandra genom att bidra med kunskap från samma projekt. Ett annat värde är att kunskapsuppbyggnaden som sker i varje projekt och som dessutom introduceras i nya sammanhang av den relevanta arkitekten nu sticker ut och kan gynna mer.Detta är en begränsad del av denna kumulativa kunskapsprocess som förmedlas till läsaren genom denna text, eftersom den bara följer en av deltagarna i projekten, en professionell C-person.

Men materialet illustrerar ändå de möjligheter som kunskapsutveckling innebär. Så uttrycker Fredrik Nilsson en annan form av kunskapsproduktion, som kanske inte alltid finns på den rådande disciplinkartan, men som ändå har värde i att resultatet överförs och sprids när de ursprungliga deltagarna går vidare till andra uppgifter. Den kumulativa kunskapsutvecklingen metoden att uppnå en gemensam berättelse om C var ett sätt att uppnå en personlig och därför en beskrivning av en landskapsarkitekts konstnärliga handling från ett internt sammanhang.

Beskrivningarna har likheter med Ulf Jansons forskning om Jan Geselius verk, som Janson Janson använde förutom att undersöka olika dokument i form av huvudritningar eller 23 24 faktiska institutioner också intervjuer som arbetsmetod.

Tack vare dessa studier kan han göra uttalanden om detaljerna i praktiken av Jan Gesellius, liksom om vissa allmänna fenomen som gäller arkitektens övning. I mitt arbete studerade jag också vänsterdokument i många fall. Min kunskap om deras presentation var annorlunda än Jansons om Gezelius. Mina beskrivningar i c: s historia kan till viss del likställas med Jansons intervju, men innehåller samtidigt personlig kunskap som påverkar mina tankar och slutsatser.

Som Janson kommenterar det specifika och allmänna, vilket jag också gör. I mitt arbete med att uppnå landskapsarkitektens praktik allmänna använde jag bordet för den kumulativa utvecklingen av kunskap, inspirationskällor och begrepp. Det rapporteras som en bilaga som är nära relaterad till det reflekterande sista kapitlet, där jag också har en diskussion om dess innehåll.

Tabellen hjälpte mig att se och föreställa mig vad som händer i projekt mellan de effekter som ritningarna representerar, men också vad som händer mellan olika projekt och till viss del i förhållande till andra landskapsarkitekters praktik. Tack landskapsarkitektens praktik min erfarenhet under cirka tjugo års praktik som landskapsarkitekt blev jag övertygad om vikten av dessa luckor för utvecklingen av landskapsarkitektur.

I tabellen blir det möjligt att följa den konceptuella utvecklingen och kunskapsutvecklingen varför kallas metansyra också för myrsyra observera förhållandet mellan projekt och inspirationskällor. Att arbeta med det har bekräftat min intuitiva upplevelse, som, som i projektet, ackumuleras och utvecklas i nästa, så jag tar det på ett nytt sätt.

Denna slutsats, som många andra landskapsarkitektens praktik till denna tabell, kan verka uppenbar eller nästan banal. Men detta är inte alltid fallet när det är glömt eller uppenbart synligt. Uppsatsen beskriver sedan en fallstudie som gjordes under ett besök vid Bohusläns kust, närmare bestämt i Mölljjxsund. Materialet som spelades in under två morgnar, vilket innebar ett besök, ledde till en sexdimensionell film.

Filmen och samtalet, där detta utvärderas i form av en semi-intervju, tillsammans med litterär forskning, utgör grunden för uppsatsens slut. Det förväntas att använda filmen i praktiken av en landskapsarkitekt gör att du kan få en upplevelse av att besöka en webbplats som är svår att fånga med traditionella presentationsmetoder, kan spelas in i filmen och som personligt material på lång sikt påverka designprocessen.

Vi ser en stor möjlighet att använda film som en ytterligare metod med störst potential att representera sensorisk upplevelse och landskap som förändring i form av snabba skiftningar. Avsaknaden av en filmmiljö i landskapsarkitekturutbildningen landskapsarkitektens praktik antas att Slu Alnarp är förknippat med en ouppfylld filmmiljö i landskapsarkitekturens sammanhang, liksom frånvaron av viktiga komponenter som är nödvändiga för design, såsom begrepp och sammanhang.

En viss oklarhet i användning och bearbetning har också noterats. Den styrs genom både teoretisk och praktisk referens, utforska hur mediet i en film kan användas som ett verktyg och representation av ett erfaret landskap. Inledningsvis presenterar papperet flera teorier om hur landskapet uppfattas, och ytterligare ansträngningar främjar styrkor och svagheter i vad som kallas konventionella representationsmetoder, tillsammans med några exempel på mer alternativa sätt.

Papperet diskuterar kartläggning som en lämplig term som kommer att välja Egenskaper i landskap. Filmteori presenteras med fokus på hur filmer kan vara och används, vilka kan vara och används inom landskapsarkitektur och diskuteras i samband med dess möjligheter att förmedla landskapsupplevelsen. Dokumentet beskriver också en fallstudie som ägde rum i Molesnd skärgård.Materialet spelades in under två dagar och kombinerades till en sex minuters film.